Slavhandlare på svenska

Många kristna Amhara och Tigraj blev slavar av somaliska muslimska handlare och såldes i Mellanöstern. Hale Selassie tvingades ta hänsyn till den internationella opinionen om avskaffandet av slaveri när landet sökte medlemskap i Nationernas Union, som förbjöd slaveri genom slaveri och krävde att medlemsstaterna skulle anpassa sig till det. Under den italienska ockupationen förbjöds slaveriet i Etiopien genom två lagar i oktober respektive April, vilket ledde till att slavar befriades från slaveriet.

När Svenska Selassie återtog makten efter slutet av den italienska ockupationen avskaffades slaveriet den 26 augusti, vilket anses vara det formella datumet för avskaffandet av slaveriet i Etiopien. Etiopien ratificerade året för Slavkonferensen, Ghana [redigera Vikitext] förklarade för britterna för alla slavbarn födda på den brittiska Guldkusten efter januari 1, född fri, det långsamma slaveriet hade börjat i enlighet med deras politik i Indien.

På innervåningen skedde slaveri i form av krigsfångar. Kustlandet Kenya blev en del av den arabiska Swahili-kulturen, där ett litet sultanat växte upp och sultanatet Zanzibar etablerade sig. CAMBAFOLKET svenska stammar i inlandet som sålde krigsfångar som slavar till arabiska slavhandlare vid kusten. Det här året, det uppskattas att mellan Gazi och Pathe, som utgjorde 25 procent av befolkningen; De arbetade på plantager runt Gazi, Mombasa, Takaungu, Malindi, Lamu och Peita, och arbetade också som bärare, hantverkare, palmvinplånböcker, sjömän, fiskare, tjänarinnor och konkubiner.

Det noteras att slaveri existerade i Komolers olika sultanat fram till nu, då deras historia kan spåras och förmodligen importerades dit genom den arabiska slavhandeln i Indiska Oceanen. Från talet blev Kombi en hamn för Europeiska fartyg, portugiserna och holländarna, som köpte mat där på väg mellan Madagaskar och Indien, och Komorerna ökade livsmedelsproduktionen tack vare slavarbetet, som de importerade bland annat från portugisiska och Madagaskar.

Dessa" arbetare " köptes som slavar på Swayheel-kusten och skickades till Komraly, där de fick bo i ett år, och såldes sedan av de medföljande slavhandlarna som officiellt fria arbetare som handlade med rätter. Slutligen exporterade Komorerna, liksom Zanzibar, slavar till oman på arabiska halvön. Slaveriet i Komorerna förbjöd slutligen år under talet och utvecklade en mer betydande slavhandel från Madagaskar till de franska öarna Renion och Mauritius.

Kungariket Imerina förslavade många Madagaskars fiskare under erövringen av resten av ön, och importerade också afrikanska slavar. Fanompoana Fanompoana, obetalt tvångsarbete för kronan, blev utbredd att fria medborgare knappt kunde få ett jobb och hamnade i fattigdom. Slaveri förbjöds i Madagaskar när Frankrike annekterade ön. Den transsahariska slavhandeln verkar ha expanderat ytterligare under den instabila perioden som följde efter Malis fall, då slavhandlare som tuareger kunde utföra slavarbete stiger fritt.

Fransmännen förbjöd officiellt slaveri i hela Franska Västafrika, inklusive Mali. När Mali blev slavhandlare gjorde den nya regeringen allvarliga ansträngningar för att avskaffa slaveriet i praktiken, men utan framgång. Även om slaveri formellt är förbjudet i Mali, förekommer slaveri fortfarande i praktiken under tal.

Mauretanien [redigera Vikitext] slaveri i Mauretanien kan spåras tillbaka åtminstone till Almoravids, när muslimska araber och Berber från norr erövrade området och förslavade de afrikanska ursprungsbefolkningen som inte fly till Senegal. Det franska kolonialstyret förbjöds först av den franska kolonialregeringen, då Mauretanien blev en fransk koloni. De franska kolonialmyndigheterna genomförde emellertid inte förbudet i praktiken.

Slaveri förbjöds för andra gången efter självständigheten av årets konstitution, men förbudet genomfördes inte. Vid tidpunkten för talet köptes slavar fortfarande öppet på slavmarknaden. Slaveri förbjöds för tredje gången, när detta beslut märktes internationellt, och Mauretanien kallades det sista landet i världen för att avskaffa slaveriet. Förbudet infördes dock slavhandlare av allt för landets internationella rykten: förbudet innehöll inte påföljder för att lägga vikt vid förbudet, och därför kan slaveri fortsätta i praktiken.

Efter internationellt tryck införde regeringen äntligen lagar som tillät förföljelse av slavägare. Men bara en slavägare har åtalats i flera år. I praktiken sägs slaveriet fortsätta i Mauretanien och är endast förbjudet på papper. Mauritius [redigera Vikitext] Mauritius blev en holländsk koloni, och en fransk koloni där, under slaveriet i den franska eran, det började spela en viktigare roll på ön.

Ön saknade en inhemsk befolkning, och de franska kolonisterna behövde arbetskraft för en plantageekonomi baserad på kaffe-och sockerodling. I år blev Mauritius en brittisk koloni. Storbritannien avskaffade slavhandeln, vilket innebar att slavhandeln på Mauritius avskaffades när brittisk lag började gälla där. Under föreställningen importerades istället indiska kontraktsarbetare.

Mocambique. Stammarna i Mosambiks inre stammar sålde slavar till arabiska slavhandlare vid kusten, som exporterade dem till slavhandeln i Indiska Oceanen. Kustlandet besöktes av portugiserna och blev en del av Portugisiska Östafrika, som långsamt expanderade från kusten genom hela interiören, och svenska slutligen inkluderade hela landområdet när Anti-mortgage-rörelsen dök upp i England, rapporterade tidningarna.

Men å andra sidan var de tysta om Sveriges egen roll i slavhandeln. Tvärtom släppte de svenska guvernörerna i St. Barthelemy flera nya skeppspassager för slavexpeditioner. Det fanns knappast någon åsikt mot slaveri bland det vanliga folket. Kanske för att slavfortet och plantagerna var långt ifrån Sverige, vilket förmodligen gjorde det lättare att blunda för de grymheter som begåtts.

Men de fortsatte att utrusta och reparera slavskepp på ön, och de fem öarna, en svensk skärgård utanför St.Barthel, blev en populär olaglig övergångspunkt för slavskepp. Bild: kungle. Svarta människor som inte kunde svenska eller bevisa sin frihet ansågs vara rymda slavar. Om ingen ägare sålde dem inom tre månader, och pengarna gick till den svenska kungen.

Britterna fortsatte att träffa det svenska utrikesdepartementet före talet. Som ett resultat av Brittiskt tryck beslutade riksdagen att svenska fartyg skulle förlora svenskt skydd om de deltog i slavhandeln. Några år senare infördes dödsstraffet för slavägare. Svenskt ointresserat slaveri i St. Barthelei märktes knappast alls i Sverige förrän i år då en delegation från den brittiska antislaverirörelsen kom till Sverige för att prata med politiker och andra ledande personligheter.

Som ett resultat inledde en liten grupp svenskar en kampanj för avskaffandet av slaveri. Till slut fick de stöd i riksdagen för att avskaffa slaveriet på den svenska lekplatsen, men bara tills de hade råd att ersätta slavägare med sina ekonomiska förluster.